I Frankfurt valde vi att bo på vandrarhem då det kändes som ett billigare alternativ i denna bankstad. Priset man får betala för att betala ett lägre pris är ett dyrt pris. Man får tvångsumgås med folk i sladdriga byxor, flip-flops och tovigt hår vars svar på alla världens problem är att slappna av. Vi var kort sagt drygt tio år för gamla för att på riktigt njuta av den här upplevelsen.
Men så sänker man garden lite och inser att det inte är så illa som det först verkar. Douchebagen med gitarr är ju en människa han också, någonstans bortom sitt jobbiga manér. Man börjar misstänka att det är man själv som är lite för blasé och att inte alla är så illa.
Till exempel vår rumskamrat, Moon-Hi, var astrevlig. Det kan ju inte vara lätt att som ensam tjej dela rum med fem illaluktande killar. Men hon tog det med såpass gott mod att när det var dags för oss att dra så blev det gruppbild.
Bildtexterna gör ju inte bilderna mindre roliga. Jag kan inte sluta skratta åt bild nr 2.
Jonas om man har nervskadade bergatroll i sovrummet kan det vara bra att ha hjälm. Man skulle alltså kunna säga att ni blivit mer bekväma men det tar jag genast tillbaka med tanke på att en soffpotatis inte cyklar i regn till Munchen.
Grymt snyggt Johan! Jag blir liksom lite till mig när jag ser dig 😉
Hur mår du egentligen Johan?! Börjar änna bli lite orolig för dig! Hahaha!!
Kaj, jag älskar dig.