Johans epilog

När jag kramat de andra farväl och fortsatte pendeltågsresan från Märsta ytterligare två stopp kändes mustaschen inte lika happening längre. Vi hade ju trots allt lämnat Bayern och närheten till Tyrolen. Så jag var besluten att ta bort denna vid hemkomst, trots en komplimang*(?) från damen som sålde mig den 168:e upplagan av Situation Sthlm. Så i skrivande stund har jag varken mustasch eller skägg. Känns bra.

Annars var just skägget den största personliga förändringen på resan (jämfört med trippen till Petersburg). Samma väskor, hjälm, gåutskjorta etc. Även cykelmodellen var densamma även om min förra Terva inte hade samma kedjeproblematik. Denna kedjeproblematik har fört med sig två saker:

1. Jag har inte cyklat någon längre sträcka sen hemkomsten.

2. Jag är väldigt sugen på att köpa en ny (läs: bra) cykel.

I väntan på rätt cykel blir det service på Cykelkedjan (bra namn) i Aspudden. Tror det blir en Bergscykelvariant med fjädrad framgaffel så att jag kan hänga på Joel då vi skogscyklar tillsammans.

Känseln i vänstra handens två yttersta fingrar har inte kommit tillbaka än, men det ska inte vara någon fara. De domnade bort efter en knapp veckas cykling och det är en förmodad nerv som är i kläm.

I övrigt får jag erkänna att min våg hemma visar c:a 2kg för mycket, så min viktnedgång var nog snarare 1,5 kg. Men ändå!

PS Donau flyter genom fyra huvudstäder: Wien, Bratislava, Budapest och Belgrad.

PPS Jag har inte hittat varken George Jätten von Donauwörth eller Karl-Thore från Skepplanda på Facebook

*För er som undrar så löd mustaschkomplimangen något i stil med: ”Du ser ju riktigt österikisk ut”