Tyskland från flygplansfönstret. Cool känsla att ha cyklat hela den vägen.

Så var det då dags för mig och Linda att åka hem också, nästan två dagar efter de andra. Vi tog också pendeltåget till flygplatsen och det var bekvämt och billigt. Det var dock lite pirrigt på slutet om vi skulle hinna med eftersom pendeltågssträckan var längre än jag hade tänkt mig. Men det gick. Vi flög med Air Berlin och var därför tvungna att mellanlanda i Berlin. Väl i Berlin hade vi tre timmars väntan och när det var 20 minuter kvar tills vi skulle gå ombord på planet fick vi veta att det var försenat med ytterligare 2,5 timmar. Detta gjorde att vi inte landade på Arlanda förrän klockan 01:30. Arlanda Express (och pendeltågen hade slutat gå, och inga taxibilar ville kännas av min leriga mountainbike. Tillslut lyckades jag övertyga chauffören för flygbussarna att ta med min cykel. Vi kom till centralen där jag lät den stå för upphämtning dagen efter och sen tog vi en taxi hem. Äntligen hemma!

På den tid vi hade kvar efter att de andra åkt hem hann vi bland annat med lite mer sightseeing. Bland annat hann vi åka turbuss runt stan och se allting, besöka Olympiastadion och BMW-museet. Det hade också varit kul att få gå på rundtur i BMW-fabriken, men där var det tyvärr fullt. Hade vi bokat några dagar innan så hade vi kommit med, bra att veta till nästa gång. Här kommer lite bilder från den sista dagen:

Olympiastadion i München

BMW:s huvudkontor (tornet) och BMW-muséet i förgrunden till höger

BMWs första motorcykel

gamla fina bilar

rejsinghojar

BMW Welt - utställningslokal och försäljning av nya bilar

Art Cars - 17 olika BMW-bilar omgjorda av världskända konstnärer

”nu tycker jag att du lägger mina åsikter i min egen mun”

person 1: ”Ska vi verkligen gå igenom den här parken, vi kanske blir rånbögmördade”
person 2: ”jag är mer rädd att vi blir rågbrödmördade”
person 1: ”helt rimligt resonemang, vi tar till vänster här”

Johan: ”Beställer man en café con leche i equador så får man ett glas varm mjölk med pulverkaffe.”
Jay-Jay: ”Beställer man en cuba libre på pizzerian vid nobelkorset i Karlstad så får man ett glas rom och en burk cola bredvid.”

”en gång på gymnasiet hade jag en månad där jag på allvar bestämde mig för, och försökte bli en riktig sådan här ekonomikille som man ser här i Frankfurt. Jag köpte kritstrecksrandiga byxor och fina skor. Jag tänkte också köpa en kavaj. Men det gick åt helvete. Jag insåg rätt snabbt att man behöver klippa naglarna och sånt där för att inte se ut som ett totalt ruk.”

”Hänger det någonting på ens säng, så sätter man på sig det.” (Jay-Jay har tagit Joels cykelbyxor).

Kaj: Vad är det för sås de pratar om hela tiden, Hallandsåsen?
Johan: Jag vet inte. Hollandaise?
Kaj: Hallandaise

”Lederhosen is very famous. When you are ten years old in Sweden, you know about lederhosen.”

”Excuse me Sir, but you have enourmous hands. What are you doing? Are you a giant?”

”So what is your name? My name is Alex.”
”My name is Jay-Jay. It is. Call me Jay-Jay.”

”No. I want the straight line. From top to north.”

– Fan vad kissnödig jag är
– Du skulle ha pissat i t-shirtaffären

Efter att vi gått på bryggeri och sedan äntligen rakat oss var det dags att testa en annan sak som München är känt för – utelivet! Vi satte oss i i en parkliknande rondell söder om Viktualienmarkt (mycket bra marknad med närodlat). Rodellen låg vid Gärtnerplatz, det område vi gillar bäst i München. Bra caféer, restauranger, butiker samt trevliga och snygga tyskar. Med våra snygga mustacher stack vi ut. Jag blev faktiskt till och med streetcastad av en tysk modellbyrå som sökte ”häftiga” modeller. Ha ha ha!

Kunde ha blivit bayersk fotomodell, men tackade nej

Vi gick till närmaste närbutik och köpte öl, Underberg-likör och chips. Precis när vi satt oss kom också Ben & Jerry’s med en lastbil och började dela ut glass. Solen sken. Alla älskade München. Så här glada såg vi ut medan vi drack öl och lekte den engelska dryckesleken ”Drink & Think”. Den går enkelt ut på att man sitter i en ring och en person börjar säga ett namn på en kändis. Den bokstav kändisens efternamn börjar på ska vara den bokstav nästa persons i medsols riktning kändis förnamn börjar på. Jag tror att jag fick till det utan syftningsfel i meningen innan faktiskt. Om den kändis man nämner förnamn och efternamn börjar på samma bokstav så byter turordningen från medsols till motsols (och vice versa). Medan du tänker på vilken kändis du ska säga namnet på så måste du dricka konstant. Lätt och kul va?! Så här såg det ut bland deltagarna:

Erik och Jonas har det gôtt i gräset

Jay-Jay är nöjd med sin kändis "Sigmund Freud" och Johan tänker (och dricker)

Johan, Kevin och Erik tycker att leken befinner sig på fel flank i ringen

Efter ett tag hade det plötsligt gått tre timmar så vi bestämde oss för att inte missa Münchens turistattraktion nummer ett: Hofbräuhaus. Vi sprang dit och beställde en liter öl var. Joel och Erik bestämde sig för att tävla om vem som kunde hålla ut sin öl med rak arm längst. Erik vann.

Tävlingen ännu inte avgjord

Till Hofbräuhaus kom även Jürgen som vi träffade dagen vi kom fram. Han hade planerat en barrunda med de bästa ställen i München. Och visst var det bra ställen! Utekvällen slutade vid halv fem-snåret och här kommer fyra bilder från den fortsatta kvällen och natten:

Utanför Universitetet hade Jürgens kompisar byggt en kostgjord strand med tillhörande bar och cykelsällskapets nya favoritspel fussball

På Leopoldstraße fann vi denna stora man som påminde oss om 17-årige Georg i Donauwörth

Jay-Jay återupplever Donauwörth: - ”Excuse me Sir, but you have enourmous hands. What are you doing? Are you a giant?”

Nöjda med festkvällen: Linda, Johan och Jonas dricker drinkar.

Vi fick höra många gånger att det här varit den sämsta och kallaste sommaren i mammaminne i Tyskland. När det väl blev varmt förstod vi vad vi hade missat. Cykelsällskapet ger München betyget 5 av 5 som feststad (när det är varmt ute).

I Tyskland finns enligt uppgift ca 3000 bryggerier. De flesta av dem är lokala små bryggerier som tillverkar den lokala ölen för just den stad vars namn den bär. Vi har smakat några av dem under resan men minns inte riktigt vilken som var godast.

I München finns det sju bryggerier. Det är endast dessa som får servera öl under den årliga festivalen Oktoberfest, som traditionellt äger rum i september (de två sista veckorna) men som på grund av stora besökarantal (och på grund av namnet får man förmoda) nu har förlängts till en vecka in i oktober.

Vi ville se hur man tillverkar ölen och begav oss därför till Paulaner-bryggeriet för ett fabriksbesök. Vi hade ganska höga förväntningar efter att några av oss tidigare besökt Brooklyn Brewery i New York och Anchor Steam i San Franscisco. De kom något på skam när vi placerades i en grupp tillsammans med 40 stycken 13-åringar som var på besök från sin skola för att lära sig hur man gör öl. Kidsen fick dricka läsk till frukost och på grund av den stora gruppen fick vi nöja oss med en öl. Detta att jämföras med Anchor Steam där får man testa hela sortimentet, och turen (och ölen) är helt gratis. Den här turen kostade 8 € per person och då ingick en öl. Dessutom visade det sig att turen bara gavs på tyska. Vi fick en sammanfattning på engelska på 3 meningar per station viskad till oss efter att guiden pratat i 10 minuter på tyska till skolklassen. Ja, ska ni till München och gå på bryggeribesök – besök ett annat bryggeri än Paulaner. Stort men ganska tråkigt.

Här kommer i alla fall en bildkavalkad:

Paulaner har en munk som logotyp. Det här är ett ölunderlägg.

Frukost intages på bryggeriet klockan 10:12.

Kunskapstörstande (!) män i gula besöksvästar.

Kevin och Johan smakar på korn (som ska bli kornmalt), och diskuterar engagerat vilken rostning som är godast.


Jonas kollar in malten/gröten som kokats upp i stora kar.


Jay-Jay håller koll på att rätt mängd jäst tillsätts till malten.


Linda övervakar att tryckkokarna gör sitt jobb


Jay-Jay lyssnar med stort intresse när den tyska guiden viskar en sammanfattning på engelska.


Johan verkar vara släkt med munken som grundade Paulanerbryggeriet


Jerry kollar in de lyxiga jäsningscylindrarna


Joel är imponerad av den gigantiska hallen för tappning, kapsylering och etikettering.

Igår när vi hade checkat in i våra lägenheter på billiga EuroHotel & Suites stämde vi träff med Jürgen Hüber (till höger längst fram på bilden vid champagnefirandet i förra inlägget) som jag och Linda träffade på en båt i Vietnam i april.

Jürgen tog oss på en rundvandring i stan. Vi började med att äta och dricka på anrika Hofbräukeller.

Där åt de flesta typisk bayersk mat som
Halbe Knusprige Schweinshax’n (fläskkött från låret på en gris med potatisknödel, sås och surkål) och Forelle ”Müllerin Art” (helstekt forell med instoppat citronfruktkött med kokt potatis, spenat och dill i gräddfil).
Alla tyckte att det var gott. Till och med Kevin som åt grönsaker och kött i gelélimpa gillade sin mat. Men så är han å andra sidan från England också 😉

Efter den ganska tunga måltiden var det dags för en lång promenad genom staden innan vi skulle möta upp Jürgens kompis Tobi på en bar (se förra inlägget). Även Tobi var med på den där vietnamesiska båten i april.

Jürgen gick först och samlade sedan upp oss alla vid varje stopp där han berättade om dessa. Det kändes som om vi hyrt in en privatguide, mycket trevligt. Vi såg bland annat:

Bayerska parlamentet

floden Isar som också underhåller ett kraftverk

Chinesischer Turm – en pagod skänkt av Kina 1789 vid invigningen av parken Englischer Garten.

Englischer Garten – Europas största stadspark som har en yta på 4,17 km². Den är därmed större än Central Park i New York med sina 3,2 km².

en tunnel med fin laglig grafitti

Sen orkade vi inte mer så då gick vi till en bar.

Vi är äntligen framme i München. På plats möttes vi av den influgna välkomstkommitten bestående av Linda (flugit från Stockholm) och Kevin (flugit från London). Vi fick hemtillverkade guldmedaljer och gick och käkade korv för att fira. Cyklandet är över men resebloggen fortsätter med observationer från München. Här kommer bilder från triumfens ögonblick:

Ja, hur det känns det upplever vi just nu faktiskt. Det här inlägget är nämligen tidsinställt att publiceras medan vi cyklar de sista 1,8 milen in till München från Dachau. Vi ville också dela med oss av en cykelvägsskylt som vi såg igår när vi närmade oss Dachau. Känns helt logiskt att just den vägen vi åker pryds av en svensk flagga.

Vi vaknade lite sent efter utgångskvällen i Donauwörth och hann precis ned för att äta frukost innan den städades bort. Nu var det dags för den sista längre sträckan på resan – till Dachau 1,8 mil norr om München.

Vi har under vår resa fått se mycket vackert som vi inte sett förut (djupa skogar med undervegetation, fina små byar etc), men också kunnat konstatera att Tyskland ner till München naturmässigt liknar Skåne väldigt mycket (sädesfält och långa platta sträckor med motvind). I alla fall när man cyklar alltså.

Några av sakerna som skiljer sig finns dock. Här kommer tre saker:

1. Pant på krogen. I Donauwörth lade de på en kostnad om två Euro per flaska/glas i baren, som man fick tillbaka om man lämnade in biljetten ovan tillsammans med flaskan/glaset när man druckit upp. Johan vaknade med tre oinlösta biljetter i fickan.

2. Självplockning av blommor utan personal eller övervakning. Stora odlade ytor med snittblommor och solrosor, finns överallt. Om man vill plocka med sig några så lägger man pengar i en burk. Skulle det fungera i Sverige?

3. Finns visserligen i Sverige också, men inte som namn på stormarknad med enbart dryckesförsäljning.

I alla fall, en ganska trivsam dag när vi skulle cykla fram till Dachau norr om München. I Aichach stannade vi för att luncha. Men allt vi besökte var stängt. Vi förundras över detta. Nästan allt är stängt varje dag i Tyskland. Och man kan inte äta mat på restauranger efter klockan nio. Och allt allt allt är stängt på söndagar. Hur orkar de planera sina liv utifrån detta. Eller som Jonas sade: ”jag kan inte förstå hur Tyskland kan vara Europas ekonomiska draglok. Allt är ju stängt.”

Till slut fick vi tag på mat. Det var några invandrade italienare som hade öppet. Jag fick min första schnitzel på resan, gjort av rotselleri. Mycket god som ni ser:

Vi kom fram till vår destination för dagen klockan halv nio på kvällen och checkade in på vägmotellet Palazzio. Vi inmundigade kvällsmat (på nåder) och tog reda på att Dachau har cirka 42 000 invånare. I staden låg det första nazistiska koncentrationslägret, KZ Dachau, inrättat 1933. Mindre känt än för denna böld i mänsklighetens historia är att de tyska konstnärerna Adolf Hölzel, Arthur Langhammer och Ludwig Dill från 1894 drev en konstskola i Dachau under några år.

Den här låten var en stor hit på fritidsgården när jag gick i nian. Vi hade en gammal jukebox där den fanns med. Kanske på grund av att 90-talet var ironins största decennium blev den en av de mest spelade låtarna. Inte så bra videoversion och också en mycket labil tysk schlager som jag vill att ni lyssnar på. Vi älskade låten på högstadiet. Den handlar om att ta semester.

Vi bestämde oss för att besöka de platser som ska vara topp 3 på Frankfurts turistplatslista:

1. Europeiska Centralbanken klockan 21:08

Europeiska centralbanken (ECB) är en av Europeiska unionens institutioner och en av världens viktigaste centralbanker, med ansvar för penningpolitiken i de medlemsstater som bildar euroområdet. Centralbanken upprättades 1998 med högkvarter här i Frankfurt am Main och ansvarar för euroområdets penningpolitik sedan den 1 januari 1999. Jag skrev min B-uppsats på statsvetenskapen om ECB.

2. Willy Brandt-Platz klockan 21:10

Willy Brandt var en tysk socialdemokratisk politiker. Han var Västtysklands utrikesminister 1966-1969 och förbundskansler 1969–1974.

Brandt växte upp tillsammans med sin mor. Han avlade studentexamen 1932 på Johanneum i Lübeck varefter han började arbeta som skeppsklarerare hos rederiet F.H. Bertling. Han var under en tid medlem i SPD men även i andra socialistiska/socialdemokratiska partier. Hans politiska engagemang gjorde att han under mitten av 1930-talet gick i landsflykt till Norge när nazisterna tog makten. Han återkom till Tyskland innan nazisterna utvisade honom. Brandt blev då medborgare i Norge. När nazisterna ockuperade Norge under Andra världskriget flydde han till Sverige. I Sverige bodde han i samma hus som Jennie Boqvist bor i, i Hammarbyhöjden. Där medverkade Willy i den norskspråkiga tidningen Håndslag, som delvis smugglades in i Norge. Detta var naturligtvis innan Jennie flyttade in i huset.

3. Planschen för Paul Giamattis senaste film klockan 21:12

Ja, ni ser ju varför.