Nu när vi rundar av bloggen för överskådlig tid framöver skulle vi vilja tacka alla som medverkat på vår resa in order of appearance:

Ellen och Sirius för lång och trogen tjänst
Aron på Sultan-kaffe
Wolfgang, den pensionerade cyklisten
Hon på hotellet som erbjöd sig att skicka cykelkartorna vi lyckades glömma (Anniken)
Sydafrikanska J Lo (i Göttingen)
Sydafrikanska J Lo’s polska kompis
Plastkirurgistudenterna (implantatgruppen) som tipsade om Göttingens bästa disco
Friedrich von Göttingen
Gotharna (med de mörka själarna)
Alla servitriser som skrattade av förvåning när vi beställde mjölk att dricka
Frau Apel & Frau Pleyer på Lidl
Ukrainska servitrisen
Sam, bartender på 5 Elements
Moon-Hi (sydkoreanska J Lo)
Carl-Thore & Barbro
Ho mä gipsö (Susi)
Ho mä gipsös kompis kompis mamma
Ho mä gipsös kompis kompis mammas man (Helmut)
Jätten Georg
Rådjursbambi
Inge ”Lektorn” Lundqvist för hans berikande komplement
Linda
Kevster
Jürgen Hüber
Tobi Henkel
Hadas och Leah

Och alla ni andra som följt vår resa här på bloggen och speciellt till alla ni som ”varit med oss” på resan genom kommentarer, frågor och hejarop!

Tack, vi får se var vi åker nästa gång!

När jag kramat de andra farväl och fortsatte pendeltågsresan från Märsta ytterligare två stopp kändes mustaschen inte lika happening längre. Vi hade ju trots allt lämnat Bayern och närheten till Tyrolen. Så jag var besluten att ta bort denna vid hemkomst, trots en komplimang*(?) från damen som sålde mig den 168:e upplagan av Situation Sthlm. Så i skrivande stund har jag varken mustasch eller skägg. Känns bra.

Annars var just skägget den största personliga förändringen på resan (jämfört med trippen till Petersburg). Samma väskor, hjälm, gåutskjorta etc. Även cykelmodellen var densamma även om min förra Terva inte hade samma kedjeproblematik. Denna kedjeproblematik har fört med sig två saker:

1. Jag har inte cyklat någon längre sträcka sen hemkomsten.

2. Jag är väldigt sugen på att köpa en ny (läs: bra) cykel.

I väntan på rätt cykel blir det service på Cykelkedjan (bra namn) i Aspudden. Tror det blir en Bergscykelvariant med fjädrad framgaffel så att jag kan hänga på Joel då vi skogscyklar tillsammans.

Känseln i vänstra handens två yttersta fingrar har inte kommit tillbaka än, men det ska inte vara någon fara. De domnade bort efter en knapp veckas cykling och det är en förmodad nerv som är i kläm.

I övrigt får jag erkänna att min våg hemma visar c:a 2kg för mycket, så min viktnedgång var nog snarare 1,5 kg. Men ändå!

PS Donau flyter genom fyra huvudstäder: Wien, Bratislava, Budapest och Belgrad.

PPS Jag har inte hittat varken George Jätten von Donauwörth eller Karl-Thore från Skepplanda på Facebook

*För er som undrar så löd mustaschkomplimangen något i stil med: ”Du ser ju riktigt österikisk ut”

Då min kedja här hoppat vid i stort sett varje uppförsbacke de senaste 40 milen tyckte både jag och min cykel (Terva Dos) att det var dags för lite service. De övriga i Cykelsällskapet protesterade inte.

Joel var vänlig nog att göra mig sällskap till cykelreparatören, eftersom vi citat: ”är kompisar”; slut citat.

Väl på plats muttrade reparatören någonting, som fritt översatt lät så här:
Är de turister eller? Vad är det här för skitcykel? Men när vi småpratat lite blev han mer vänligt inställd. Han inte bara fixade min kedja, utan rekommenderade lite lokala specialiteter såsom apfelwein och handkäse.

Mekandet var inte helt smärtfritt och jag skulle närmast beskriva samarbetet mellan cykel & reparatör som att en person med absolut gehör försöker spela på en fiol med tjocktarmssträngar.

När han fick reda på att vi skulle vidare mot München såg han till att ge Terva dos lite extra omtanke och tillskruvning med kommentaren: ”if you’re going to Munich, I want to save your life a little bit”.

Har ingen bild på när han provcyklade Terva Dos, men då han är betydligt kortare än jag såg det rätt komiskt ut (i stil med bilden nedan).

Medan jag och Joel var hos cykelreparatörn hängde Jonas, Erik och Jay-Jay på vandrarhemmet och genomförde lite mer vardagligt underhåll av sina cyklar. Medelst tidigare inköpt kedjeolja såg de till att det inte låter som att några fågelungar bor i cyklarnas innanmäten.

Hela kalaset gick på 10 euro och min nya hjälte önskade oss lycka til på vår fortsatta färd.

I förmiddags när eftersläntrarna gått av planet på Sturup kom en kille vid namn Aron Sjöberg (fick vi reda på senare) fram till dem och frågade var de skulle cykla. Det visade sig att Aron cyklat från Marseille till Portugal och andra sköna turer. Medan de stod och väntade på bagaget vid bandet berättade Aron att han driver ett kafferosteri vid namn Sultan-Kaffe i Kirseberg (i Malmö). Vi blev allihopa ditbjudna på en nyrostad kopp senare på kvällen och Joel, Jonas och Kaj tackade naturligtvis ja på stående fot. Vilken hedersknyffel!

Scenförändring: vi reser oss från Mooseheads uteservering på Lilla Torg och de centrala delarna för att ta oss till Malmö ”Central”station. Joel vill prompt inspektera slutresultatet av det stora infrastrukturprojektet Citytunneln och får med sig Kaj och Johan. Joels omdöme är ”skitfin”, speciellt väggprojeceringarna av, för oss, okänt landskap. Kajs slutkommentar är ”toan kunde de gott ha bjussat på!”.

Med detta avklarat styr vi kosan mot nästa anhalt: Sultan-Kaffes lokaler för att ta den rundtur Aron lovat oss tidigare. En kort paus i Malmös ytterområden genererar dagens andra spontanbekantskap. En tysk herre vid namn Wolfgang frågar efter vägen till Travemündefärjan.

Vi bjuder med Wolfgang till kafferosteriet där följande bilder tas:

Aron bjuder oss på hans finaste rost och det smakar ljuvligt. Vi får en snabbkurs i kaffekunskap och dessutom ett kilo dyrbara bönor med oss på färden. Priset är hemligt, men vi säger så här: närmare guld än Löfbergs Lila.

Vilken fantastisk första dag. Och vi är inte ens i Tyskland än!

När jag väl fick ordning på datumet, gick resten som en dans.
Märsta station-Terminal 4 cyklades på 33 minuter i lugnt tempo. Går bussar också, så SL tar en hela vägen ut. Smidigt!

Vid incheckningen penslades min cykel ”Terva Dos” upp av en i personalen. Det skulle sniffas, så att vi skulle slippa pula cykeln genom röntgen.

Pedaler placerades i medhavd påse (tack Erik).

Nu sitter jag och idol-Sibel(?) Och väntar på avgång.

Inte nog med att jag startade innan majoriteten av Cykelsällskapet, jag startade även ett helt dygn tidigare än mig själv! Hur går detta till, kanske ni frågar er? Ja, det är sannerligen inte vem som helst förunnat att lyckas med en sådan bedrift.
Planen var att åka före till Malmö för att hälsa på min gode vän Fredrik Jern med fru Hanna. Eftersom hon är i grossess med beräknat datum 14e juli, bestämde vi att ett dygn var en lagom vistelse. Min hjärna registrerade dock inte denna ändring utan behöll ursprungslördagen i minnet.

Men inget ont som inte för någonting gott med sig. Jag har nu testat en alternativ färdväg till Arlanda där cykling knappa 7km till Märsta pendeltågsstation ingick. Trivsamt, förutom att det inte riktigt kändes som cykelväg första biten ut från terminalen. Blir nog samma sträcka imorgon.

Nackdelen med en blogg är att betydligt fler får ta del av detta klåparmässiga tilltag, men ger man sig in i bloggandet… Jag är själv inte sen att uppmärksamma andras tillkortakommanden, så detta får ses som ett studiebesök på ”den andra sidan”. Kan vara nyttigt, vad vet jag?