Nu när vi rundar av bloggen för överskådlig tid framöver skulle vi vilja tacka alla som medverkat på vår resa in order of appearance:

Ellen och Sirius för lång och trogen tjänst
Aron på Sultan-kaffe
Wolfgang, den pensionerade cyklisten
Hon på hotellet som erbjöd sig att skicka cykelkartorna vi lyckades glömma (Anniken)
Sydafrikanska J Lo (i Göttingen)
Sydafrikanska J Lo’s polska kompis
Plastkirurgistudenterna (implantatgruppen) som tipsade om Göttingens bästa disco
Friedrich von Göttingen
Gotharna (med de mörka själarna)
Alla servitriser som skrattade av förvåning när vi beställde mjölk att dricka
Frau Apel & Frau Pleyer på Lidl
Ukrainska servitrisen
Sam, bartender på 5 Elements
Moon-Hi (sydkoreanska J Lo)
Carl-Thore & Barbro
Ho mä gipsö (Susi)
Ho mä gipsös kompis kompis mamma
Ho mä gipsös kompis kompis mammas man (Helmut)
Jätten Georg
Rådjursbambi
Inge ”Lektorn” Lundqvist för hans berikande komplement
Linda
Kevster
Jürgen Hüber
Tobi Henkel
Hadas och Leah

Och alla ni andra som följt vår resa här på bloggen och speciellt till alla ni som ”varit med oss” på resan genom kommentarer, frågor och hejarop!

Tack, vi får se var vi åker nästa gång!

När jag kramat de andra farväl och fortsatte pendeltågsresan från Märsta ytterligare två stopp kändes mustaschen inte lika happening längre. Vi hade ju trots allt lämnat Bayern och närheten till Tyrolen. Så jag var besluten att ta bort denna vid hemkomst, trots en komplimang*(?) från damen som sålde mig den 168:e upplagan av Situation Sthlm. Så i skrivande stund har jag varken mustasch eller skägg. Känns bra.

Annars var just skägget den största personliga förändringen på resan (jämfört med trippen till Petersburg). Samma väskor, hjälm, gåutskjorta etc. Även cykelmodellen var densamma även om min förra Terva inte hade samma kedjeproblematik. Denna kedjeproblematik har fört med sig två saker:

1. Jag har inte cyklat någon längre sträcka sen hemkomsten.

2. Jag är väldigt sugen på att köpa en ny (läs: bra) cykel.

I väntan på rätt cykel blir det service på Cykelkedjan (bra namn) i Aspudden. Tror det blir en Bergscykelvariant med fjädrad framgaffel så att jag kan hänga på Joel då vi skogscyklar tillsammans.

Känseln i vänstra handens två yttersta fingrar har inte kommit tillbaka än, men det ska inte vara någon fara. De domnade bort efter en knapp veckas cykling och det är en förmodad nerv som är i kläm.

I övrigt får jag erkänna att min våg hemma visar c:a 2kg för mycket, så min viktnedgång var nog snarare 1,5 kg. Men ändå!

PS Donau flyter genom fyra huvudstäder: Wien, Bratislava, Budapest och Belgrad.

PPS Jag har inte hittat varken George Jätten von Donauwörth eller Karl-Thore från Skepplanda på Facebook

*För er som undrar så löd mustaschkomplimangen något i stil med: ”Du ser ju riktigt österikisk ut”

Nu är ju cykelresan egentligen över men jag känner att jag måste berätta vad som hände efter att vi kom hem, om inte annat så för mina medresenärer. Jag hoppas ni vill göra detsamma, boys.

Då Norwegian gick bananas på min cykelnyckel och på växelsystemet kände jag mig tvungen att kontakta dem för att se vad de tänkte göra åt detta. Informationen på deras hemsida lät mig förstå att de inte tänkte göra ett dyft. Men jag ringde dem hur som helst och blev informerad om att man måste göra en anmälan hos dem om även om de av princip inte kommer att ersätta något. Detta för att man ska kunna få ut det på reseförsäkringen.

Som grädde på moset måste man göra det på plats inom sju dagar efter resan. Man är alltså tvungen att kånka ut cykeln till Arlanda. Detta kändes föga lockande med tanke på vilket arbete eller pris det innebär att att ta sig dit och hem. Så jag bestämde mig för att skatt stenhårt i detta.

Men dagen efter att vi kom hem slutade växlarna att rassla och övergick till att inte fungera alls. Det enda jag hade kvar var förstaväxeln. Inte så bra. Så jag bestämde mig för att kolla vad min lokala cykelreparatör skulle ha för att laga den och sedan ta ställning till hur jag skulle agera. De hade stängt och öppnade först idag måndag.

Innan dess skulle jag dock igår söndag cykla till Sätra. Min vän Pontus hade en cykel stående här hos mig så jag tog den. Medan jag cyklade tänkte jag mycket på resan och att det kanske nu är dags att göra cykeln till mitt huvudsakliga transportmedel. Gudarna måste ha lyssnat och tyckt annorlunda för halvvägs dit fick jag ännu en punktering. En stor skruv hade borrat sig in i bakdäcket. Ständigt detta bakdäck. Jag fick gå sista vägen.

För en timme sedan hoppade jag så upp på min cykel och begav mig mot cykelaffären. Vad händer då? Jo, ett örhänge lyckas sätta sig i framdäcket. Det kändes tydligt att jag inte ska cykla. Väl framme petade reparatören på växeln lite så funkade den igen. Nu vet jag inte vad jag ska tro längre.

Tyskland från flygplansfönstret. Cool känsla att ha cyklat hela den vägen.

Så var det då dags för mig och Linda att åka hem också, nästan två dagar efter de andra. Vi tog också pendeltåget till flygplatsen och det var bekvämt och billigt. Det var dock lite pirrigt på slutet om vi skulle hinna med eftersom pendeltågssträckan var längre än jag hade tänkt mig. Men det gick. Vi flög med Air Berlin och var därför tvungna att mellanlanda i Berlin. Väl i Berlin hade vi tre timmars väntan och när det var 20 minuter kvar tills vi skulle gå ombord på planet fick vi veta att det var försenat med ytterligare 2,5 timmar. Detta gjorde att vi inte landade på Arlanda förrän klockan 01:30. Arlanda Express (och pendeltågen hade slutat gå, och inga taxibilar ville kännas av min leriga mountainbike. Tillslut lyckades jag övertyga chauffören för flygbussarna att ta med min cykel. Vi kom till centralen där jag lät den stå för upphämtning dagen efter och sen tog vi en taxi hem. Äntligen hemma!

På den tid vi hade kvar efter att de andra åkt hem hann vi bland annat med lite mer sightseeing. Bland annat hann vi åka turbuss runt stan och se allting, besöka Olympiastadion och BMW-museet. Det hade också varit kul att få gå på rundtur i BMW-fabriken, men där var det tyvärr fullt. Hade vi bokat några dagar innan så hade vi kommit med, bra att veta till nästa gång. Här kommer lite bilder från den sista dagen:

Olympiastadion i München

BMW:s huvudkontor (tornet) och BMW-muséet i förgrunden till höger

BMWs första motorcykel

gamla fina bilar

rejsinghojar

BMW Welt - utställningslokal och försäljning av nya bilar

Art Cars - 17 olika BMW-bilar omgjorda av världskända konstnärer

”nu tycker jag att du lägger mina åsikter i min egen mun”

person 1: ”Ska vi verkligen gå igenom den här parken, vi kanske blir rånbögmördade”
person 2: ”jag är mer rädd att vi blir rågbrödmördade”
person 1: ”helt rimligt resonemang, vi tar till vänster här”

Johan: ”Beställer man en café con leche i equador så får man ett glas varm mjölk med pulverkaffe.”
Jay-Jay: ”Beställer man en cuba libre på pizzerian vid nobelkorset i Karlstad så får man ett glas rom och en burk cola bredvid.”

”en gång på gymnasiet hade jag en månad där jag på allvar bestämde mig för, och försökte bli en riktig sådan här ekonomikille som man ser här i Frankfurt. Jag köpte kritstrecksrandiga byxor och fina skor. Jag tänkte också köpa en kavaj. Men det gick åt helvete. Jag insåg rätt snabbt att man behöver klippa naglarna och sånt där för att inte se ut som ett totalt ruk.”

”Hänger det någonting på ens säng, så sätter man på sig det.” (Jay-Jay har tagit Joels cykelbyxor).

Kaj: Vad är det för sås de pratar om hela tiden, Hallandsåsen?
Johan: Jag vet inte. Hollandaise?
Kaj: Hallandaise

”Lederhosen is very famous. When you are ten years old in Sweden, you know about lederhosen.”

”Excuse me Sir, but you have enourmous hands. What are you doing? Are you a giant?”

”So what is your name? My name is Alex.”
”My name is Jay-Jay. It is. Call me Jay-Jay.”

”No. I want the straight line. From top to north.”

– Fan vad kissnödig jag är
– Du skulle ha pissat i t-shirtaffären

Dags att publicera våra officiella slutvikter efter dryga 100 mil på cykel (RunKeeper bråkar fortfarande så den exakta siffran dröjer lite till men det ligger mellan 100 och 110 mil) och otaliga öl, pizzor och schnitzlar!

Joel
Startvikt: 84 kg
Slutvikt: 84 kg
Förändring: 0 kg

Jonas

Startvikt: 70 kg
Slutvikt: 70 kg
Förändring: 0 kg

Johan

Startvikt: 82,5 kg
Slutvikt: 79 kg
Förändring: -3,5 kg

Kaj
Startvikt: 86 kg
Slutvikt: 84 kg
Förändring: -2 kg

Erik

Startvikt: 79 kg
Slutvikt: 78 kg
Förändring: -1 kg

Det bästa giltiga tävlingsbidraget kom från Andreas som prickade in både min och Johans exakta minskning! Grattis Andreas! Ditt förstapris är ett halvkilo prima malet sultankaffe som varit med oss ända sedan Malmö och som alltså har cyklats mer än 1000 kilometer genom i princip hela Tyskland innan det flögs hem till Sverige igen. Ett mer unikt kaffe får man verkligen leta efter!

Den som var allra bäst på att gissa var dock Jenny som var mycket nära på samtliga personers viktminskningar men som tyvärr lämnade in sitt bidrag efter deadline och får därför nöja sig med ett hedersomnämnande. Hatten av till dig Jenny!

Efter att vi gått på bryggeri och sedan äntligen rakat oss var det dags att testa en annan sak som München är känt för – utelivet! Vi satte oss i i en parkliknande rondell söder om Viktualienmarkt (mycket bra marknad med närodlat). Rodellen låg vid Gärtnerplatz, det område vi gillar bäst i München. Bra caféer, restauranger, butiker samt trevliga och snygga tyskar. Med våra snygga mustacher stack vi ut. Jag blev faktiskt till och med streetcastad av en tysk modellbyrå som sökte ”häftiga” modeller. Ha ha ha!

Kunde ha blivit bayersk fotomodell, men tackade nej

Vi gick till närmaste närbutik och köpte öl, Underberg-likör och chips. Precis när vi satt oss kom också Ben & Jerry’s med en lastbil och började dela ut glass. Solen sken. Alla älskade München. Så här glada såg vi ut medan vi drack öl och lekte den engelska dryckesleken ”Drink & Think”. Den går enkelt ut på att man sitter i en ring och en person börjar säga ett namn på en kändis. Den bokstav kändisens efternamn börjar på ska vara den bokstav nästa persons i medsols riktning kändis förnamn börjar på. Jag tror att jag fick till det utan syftningsfel i meningen innan faktiskt. Om den kändis man nämner förnamn och efternamn börjar på samma bokstav så byter turordningen från medsols till motsols (och vice versa). Medan du tänker på vilken kändis du ska säga namnet på så måste du dricka konstant. Lätt och kul va?! Så här såg det ut bland deltagarna:

Erik och Jonas har det gôtt i gräset

Jay-Jay är nöjd med sin kändis "Sigmund Freud" och Johan tänker (och dricker)

Johan, Kevin och Erik tycker att leken befinner sig på fel flank i ringen

Efter ett tag hade det plötsligt gått tre timmar så vi bestämde oss för att inte missa Münchens turistattraktion nummer ett: Hofbräuhaus. Vi sprang dit och beställde en liter öl var. Joel och Erik bestämde sig för att tävla om vem som kunde hålla ut sin öl med rak arm längst. Erik vann.

Tävlingen ännu inte avgjord

Till Hofbräuhaus kom även Jürgen som vi träffade dagen vi kom fram. Han hade planerat en barrunda med de bästa ställen i München. Och visst var det bra ställen! Utekvällen slutade vid halv fem-snåret och här kommer fyra bilder från den fortsatta kvällen och natten:

Utanför Universitetet hade Jürgens kompisar byggt en kostgjord strand med tillhörande bar och cykelsällskapets nya favoritspel fussball

På Leopoldstraße fann vi denna stora man som påminde oss om 17-årige Georg i Donauwörth

Jay-Jay återupplever Donauwörth: - ”Excuse me Sir, but you have enourmous hands. What are you doing? Are you a giant?”

Nöjda med festkvällen: Linda, Johan och Jonas dricker drinkar.

Vi fick höra många gånger att det här varit den sämsta och kallaste sommaren i mammaminne i Tyskland. När det väl blev varmt förstod vi vad vi hade missat. Cykelsällskapet ger München betyget 5 av 5 som feststad (när det är varmt ute).

När vi hade planeringsmöte inför resan ingick alla i resesällskapet utom Erik in i ett vad om att inte raka oss förrän vi kom fram till München. Med bara enstaka avvikelser (”jag var tvungen jag skulle på ett viktigt möte”, etc) så hölls detta. Igår var det dags för rakning. Beskåda skillnaden:

detta fina etablissemang tog 4 € för en rakning

Kaj innan

Kaj efter

Johan innan

Johan efter

Joel innan

Joel efter

Jonas innan

Jonas efter

I Tyskland finns enligt uppgift ca 3000 bryggerier. De flesta av dem är lokala små bryggerier som tillverkar den lokala ölen för just den stad vars namn den bär. Vi har smakat några av dem under resan men minns inte riktigt vilken som var godast.

I München finns det sju bryggerier. Det är endast dessa som får servera öl under den årliga festivalen Oktoberfest, som traditionellt äger rum i september (de två sista veckorna) men som på grund av stora besökarantal (och på grund av namnet får man förmoda) nu har förlängts till en vecka in i oktober.

Vi ville se hur man tillverkar ölen och begav oss därför till Paulaner-bryggeriet för ett fabriksbesök. Vi hade ganska höga förväntningar efter att några av oss tidigare besökt Brooklyn Brewery i New York och Anchor Steam i San Franscisco. De kom något på skam när vi placerades i en grupp tillsammans med 40 stycken 13-åringar som var på besök från sin skola för att lära sig hur man gör öl. Kidsen fick dricka läsk till frukost och på grund av den stora gruppen fick vi nöja oss med en öl. Detta att jämföras med Anchor Steam där får man testa hela sortimentet, och turen (och ölen) är helt gratis. Den här turen kostade 8 € per person och då ingick en öl. Dessutom visade det sig att turen bara gavs på tyska. Vi fick en sammanfattning på engelska på 3 meningar per station viskad till oss efter att guiden pratat i 10 minuter på tyska till skolklassen. Ja, ska ni till München och gå på bryggeribesök – besök ett annat bryggeri än Paulaner. Stort men ganska tråkigt.

Här kommer i alla fall en bildkavalkad:

Paulaner har en munk som logotyp. Det här är ett ölunderlägg.

Frukost intages på bryggeriet klockan 10:12.

Kunskapstörstande (!) män i gula besöksvästar.

Kevin och Johan smakar på korn (som ska bli kornmalt), och diskuterar engagerat vilken rostning som är godast.


Jonas kollar in malten/gröten som kokats upp i stora kar.


Jay-Jay håller koll på att rätt mängd jäst tillsätts till malten.


Linda övervakar att tryckkokarna gör sitt jobb


Jay-Jay lyssnar med stort intresse när den tyska guiden viskar en sammanfattning på engelska.


Johan verkar vara släkt med munken som grundade Paulanerbryggeriet


Jerry kollar in de lyxiga jäsningscylindrarna


Joel är imponerad av den gigantiska hallen för tappning, kapsylering och etikettering.