Vi sov ut på söndagmorgonen. 8,5 timme ungefär, eftersom vi behövde det. Avsknaden av middag vägdes upp av resans bästa frukost. Det regnade ute så vi plockade fram våra regnkläder och cykeldamaskerna.
Johan och Kaj/Jay njuter på Wellness Paradies
två olika regn-hjälmlösningar
snygga damasker som håller fötterna varma, men inte torra
Kaj tappade bort cykelnyckeln precis innan vi skulle åka. Efter 30 minuters letande hittade han den på sitt eget lår innanför cykelbyxorna. Ett ”bra ställe” uppenbarligen.
Vi gav oss ut på vägarna vid 11-snåret och skulle som tur bara åka 9 mil denna dag. Vi visste inte riktigt var vi skulle bo, eftersom Wellness Paradies inte hade något wifi (eller hjälpsam personal).
Vi stannade efter tre mil i Neustadt. Medan maten tillagades gick Joel och Kaj ut på byn och wifi-pejlade med iphonesen. I en gränd fick de napp och kunde meddela er bloggläsare att vi lever.
Efter Neustadt fortsatte vi söderut och blev stoppade av en trio seniorer som ville hjälpa oss. De rekommenderade varmt att ta cykelväg R2, vilken var ”wunderbar” och ”underschön”. Gubben som sa detta måste ha varit militär för vägen gick tvärs över ett avspärrat militärområde och oron för att falla för NATO-eld var stor.
Vi kom i alla fall ut helskinnade och hamnade till slut i en by där vi sökte från spöregnet på glassbaren Capri. Där bjöds det på varsin våffla och stor trevnad innan det var dags att dra vidare.
Google Maps visade vägen längs en bilväg mot Grünberg, men vi ville hellre ta en cykelväg 19 km (samma sträcka) genom skogen. Vi hittade där cykelvägen R6 som inte var någon lek, men faktiskt bra och fin (mera upp och ned. Mera lera och motvind).
När vi till slut kom fram till Wölfenheim var det inte bara straffläggning i VM-finalen. Vi hade också passerat halva totalsträckan Malmö – München. Vi tog tre öl på det.
”Bra ställen” kan vara riktigt farliga. Jag har slarvat bort massor av saker tack vare sådana. Snygga damasker, och jag måste fråga, vilken av regn-hjälmlösningarna är den bästa? Jag vill se ett fint uppställt diagram.
Wellness paradise var nog det minst paradiseaktiga jag sett på ett tag – gud vad ni är uthålliga i regn, motvind och uppförsbackar!
Japp, vi kämpar på! Vi ska försöka hitta lite bättre cykelvägar från Frankfurt till München också så vi får cykla lite mindre bilväg.
Heja Kontra Karlstad! Även pappor (just i detta inlägget Eriks dito) bryr sig, men vi som gjort lumpen och lärt oss uppskatta blodsmak i munnen, mjölksyra i benen, lera och …öl, vet ju att ni har hur kul som helst. Män som gör saker tillsammans!
Det stämmer, vi har visserligen roligt men det ska också bli fantastiskt att rulla in i München på söndag!