Klockan är kvart över nio på morgonen. Om en trekvart ska vi börja vårt studiebesök på Paulanerbryggeriet med en ölfrukost. Tyskland…

Efter frukosten på hotellrummet gav vi oss ut på stan. På t-banan visade det sig att det fanns två grupper i gänget: en som ville gå på det tekniska museet (världens största) och en som ville shoppa. Museigruppen fick en mycket lyckad förmiddag och såg massor av intressant. Vi passade dessutom på att väga oss på museets avdelning Vikter och Mått för att få en officiell vikt till tävlingen. Men för att hålla er på halster väntar jag lite till med att publicera resultaten. Shoppinggruppen hade, gissar jag, en nästan lika bra förmiddag men de fick leta aningen längre för att hitta en våg. Efter några timmar strålade vi sedan samman på stan.

Joel köpte nya skor och kastade de gamla i en fisk

I en liten klädbutik som sålde independent-märket Fuckyouall och som egentligen hade stängt blev vi bjudna på öl av en butikskille som heter Daniel men som helst ville bli kallad vid sitt DJ-namn, Dan-E (uttalas som Danny). Eftersom vi fått öl kändes det rätt att köpa några tishor också, grymt bra säljknep!

Jay-Jay, Lejonet, Dan-E och Gripen

Sen hittade vi ett sjukt bra korvställe som serverar både vanlig och vegetarisk korv i många olika varianter vilket Joel och Linda (mest Joel) blev mycket upphetsade över. Joel sade: -”Det var alltså en korvkiosk med sex olika sorters korvar som passar veganer och vegetarianer. Och hur gott som helst. Sug på den Pressbyrån!”

Korvställets fasad

Killen som driver korvstället

Jay-Jay njuter av en tonfiskmacka

Efter korven och ett järn på en bar på vägen kände vi att det började bli dags att dra sig hemåt. På vägen hem köpte jag och Kaj öl på en liten affär i t-banan och hann precis upp till perrongen i tid för att se resten av gänget rulla iväg med tåget. Såhär ledsen blev Kaj av det:

Men en missad tunnelbana är ju inte hela världen och kvällen fick ett lyckligt slut med avslappnat häng på hotellrummet.

Avslappnat

På hotellrummen vi har här i München finns ett litet kök med kylskåp, kokplatta och Mikrovågsugn. Därför bestämde vi oss idag för att strunta i dyr hotell- eller caféfrukost och istället ordna en mysig frukost på rummet med färskt inhandlade ingredienser från Netto. Johan och Jay-Jay fixade råvarorna och själv bestämde jag mig för att bjussa hela gänget på nybakade croissanter.

[KGVID width=”360″ height=”640″]http://media.malmomunchen.se/2011/07/20110725-122056.mov[/KGVID]

Såhär blev slutresultatet. Mums!

Jonas njuter av kaffe och mikrovågsugnsfärska croissanter

Igår när vi hade checkat in i våra lägenheter på billiga EuroHotel & Suites stämde vi träff med Jürgen Hüber (till höger längst fram på bilden vid champagnefirandet i förra inlägget) som jag och Linda träffade på en båt i Vietnam i april.

Jürgen tog oss på en rundvandring i stan. Vi började med att äta och dricka på anrika Hofbräukeller.

Där åt de flesta typisk bayersk mat som
Halbe Knusprige Schweinshax’n (fläskkött från låret på en gris med potatisknödel, sås och surkål) och Forelle ”Müllerin Art” (helstekt forell med instoppat citronfruktkött med kokt potatis, spenat och dill i gräddfil).
Alla tyckte att det var gott. Till och med Kevin som åt grönsaker och kött i gelélimpa gillade sin mat. Men så är han å andra sidan från England också 😉

Efter den ganska tunga måltiden var det dags för en lång promenad genom staden innan vi skulle möta upp Jürgens kompis Tobi på en bar (se förra inlägget). Även Tobi var med på den där vietnamesiska båten i april.

Jürgen gick först och samlade sedan upp oss alla vid varje stopp där han berättade om dessa. Det kändes som om vi hyrt in en privatguide, mycket trevligt. Vi såg bland annat:

Bayerska parlamentet

floden Isar som också underhåller ett kraftverk

Chinesischer Turm – en pagod skänkt av Kina 1789 vid invigningen av parken Englischer Garten.

Englischer Garten – Europas största stadspark som har en yta på 4,17 km². Den är därmed större än Central Park i New York med sina 3,2 km².

en tunnel med fin laglig grafitti

Sen orkade vi inte mer så då gick vi till en bar.

Igår firade vi målgången i München med drinkar och champagne. Det såg ut ungefär såhär:

Vi är äntligen framme i München. På plats möttes vi av den influgna välkomstkommitten bestående av Linda (flugit från Stockholm) och Kevin (flugit från London). Vi fick hemtillverkade guldmedaljer och gick och käkade korv för att fira. Cyklandet är över men resebloggen fortsätter med observationer från München. Här kommer bilder från triumfens ögonblick:

Ja, hur det känns det upplever vi just nu faktiskt. Det här inlägget är nämligen tidsinställt att publiceras medan vi cyklar de sista 1,8 milen in till München från Dachau. Vi ville också dela med oss av en cykelvägsskylt som vi såg igår när vi närmade oss Dachau. Känns helt logiskt att just den vägen vi åker pryds av en svensk flagga.

Vi har fått blodad tand på det här med heraldik och efter succén med Landskreis Gozlars vapen, har vi under resan samlat på oss ett antal praktexemplar, som här kommer i en aldrig tidigare skådad kavalkad:

Dinkelbühl in 3D

Dinkelbühls stolta vapen utan 3D

Nördlingen enligt Jay-Jay

Nördlingen enligt tyskarna

Donauwörths vapen i modern version

Donauwörths vapen på ett mer klassiskt sätt

Den klassiska uppsättningen lejonet och gripen. Lejonet var dock och kissade.

Kaj har ju sedan länge varit Jay-Jay med hela svenska folket men något som lite fallit mellan stolarna här på bloggen är att även jag har ett namn på J (alla måste ha ett), nämligen Jerry. Varför just Jerry undrar ni såklart. Kanske är det för att det funkar så bra att sätta ihop med andra ord, såsom i Lyx-Jerry, Kart-Jerry, Fart-Jerry, Mat-Jerry och såklart, Stjärn-Jerry.

Vi vaknade lite sent efter utgångskvällen i Donauwörth och hann precis ned för att äta frukost innan den städades bort. Nu var det dags för den sista längre sträckan på resan – till Dachau 1,8 mil norr om München.

Vi har under vår resa fått se mycket vackert som vi inte sett förut (djupa skogar med undervegetation, fina små byar etc), men också kunnat konstatera att Tyskland ner till München naturmässigt liknar Skåne väldigt mycket (sädesfält och långa platta sträckor med motvind). I alla fall när man cyklar alltså.

Några av sakerna som skiljer sig finns dock. Här kommer tre saker:

1. Pant på krogen. I Donauwörth lade de på en kostnad om två Euro per flaska/glas i baren, som man fick tillbaka om man lämnade in biljetten ovan tillsammans med flaskan/glaset när man druckit upp. Johan vaknade med tre oinlösta biljetter i fickan.

2. Självplockning av blommor utan personal eller övervakning. Stora odlade ytor med snittblommor och solrosor, finns överallt. Om man vill plocka med sig några så lägger man pengar i en burk. Skulle det fungera i Sverige?

3. Finns visserligen i Sverige också, men inte som namn på stormarknad med enbart dryckesförsäljning.

I alla fall, en ganska trivsam dag när vi skulle cykla fram till Dachau norr om München. I Aichach stannade vi för att luncha. Men allt vi besökte var stängt. Vi förundras över detta. Nästan allt är stängt varje dag i Tyskland. Och man kan inte äta mat på restauranger efter klockan nio. Och allt allt allt är stängt på söndagar. Hur orkar de planera sina liv utifrån detta. Eller som Jonas sade: ”jag kan inte förstå hur Tyskland kan vara Europas ekonomiska draglok. Allt är ju stängt.”

Till slut fick vi tag på mat. Det var några invandrade italienare som hade öppet. Jag fick min första schnitzel på resan, gjort av rotselleri. Mycket god som ni ser:

Vi kom fram till vår destination för dagen klockan halv nio på kvällen och checkade in på vägmotellet Palazzio. Vi inmundigade kvällsmat (på nåder) och tog reda på att Dachau har cirka 42 000 invånare. I staden låg det första nazistiska koncentrationslägret, KZ Dachau, inrättat 1933. Mindre känt än för denna böld i mänsklighetens historia är att de tyska konstnärerna Adolf Hölzel, Arthur Langhammer och Ludwig Dill från 1894 drev en konstskola i Dachau under några år.