Vi bestämde oss för att besöka de platser som ska vara topp 3 på Frankfurts turistplatslista:

1. Europeiska Centralbanken klockan 21:08

Europeiska centralbanken (ECB) är en av Europeiska unionens institutioner och en av världens viktigaste centralbanker, med ansvar för penningpolitiken i de medlemsstater som bildar euroområdet. Centralbanken upprättades 1998 med högkvarter här i Frankfurt am Main och ansvarar för euroområdets penningpolitik sedan den 1 januari 1999. Jag skrev min B-uppsats på statsvetenskapen om ECB.

2. Willy Brandt-Platz klockan 21:10

Willy Brandt var en tysk socialdemokratisk politiker. Han var Västtysklands utrikesminister 1966-1969 och förbundskansler 1969–1974.

Brandt växte upp tillsammans med sin mor. Han avlade studentexamen 1932 på Johanneum i Lübeck varefter han började arbeta som skeppsklarerare hos rederiet F.H. Bertling. Han var under en tid medlem i SPD men även i andra socialistiska/socialdemokratiska partier. Hans politiska engagemang gjorde att han under mitten av 1930-talet gick i landsflykt till Norge när nazisterna tog makten. Han återkom till Tyskland innan nazisterna utvisade honom. Brandt blev då medborgare i Norge. När nazisterna ockuperade Norge under Andra världskriget flydde han till Sverige. I Sverige bodde han i samma hus som Jennie Boqvist bor i, i Hammarbyhöjden. Där medverkade Willy i den norskspråkiga tidningen Håndslag, som delvis smugglades in i Norge. Detta var naturligtvis innan Jennie flyttade in i huset.

3. Planschen för Paul Giamattis senaste film klockan 21:12

Ja, ni ser ju varför.

Nu tvättar vi våra kläder. Det behövs!

Här i Frankfurt bor vi för första gången på resan på vandrarhem. Vårt heter 5 Elements. Inte riktigt likt Four Seasons som vi trodde det var. Här finns allt den interailande 18-åringen drömmer om. Wifi, billig bar, nachos, tvättmaskin och kök samt ungdomar i samma ålder från hela Europa + USA + Canada + Japan. Som 33-åring känns det lite gjort, men samtidigt är våra kroppar så slutkörda att så jag gissar att det bara är att go with the flow. Ikväll blir det utgång. Imorgon bestämmer vi om vi cyklar vidare och siktar på att kunna gå på indiefestival i München den 23 juli eller om vi ska stanna en natt till i Frankfurt.

Det blev en kort och behaglig resa sista biten till Frankfurt, dryga fyra mil bara.

Vi sov ut på söndagmorgonen. 8,5 timme ungefär, eftersom vi behövde det. Avsknaden av middag vägdes upp av resans bästa frukost. Det regnade ute så vi plockade fram våra regnkläder och cykeldamaskerna.

Johan och Kaj/Jay njuter på Wellness Paradies

två olika regn-hjälmlösningar

snygga damasker som håller fötterna varma, men inte torra

Kaj tappade bort cykelnyckeln precis innan vi skulle åka. Efter 30 minuters letande hittade han den på sitt eget lår innanför cykelbyxorna. Ett ”bra ställe” uppenbarligen.

Vi gav oss ut på vägarna vid 11-snåret och skulle som tur bara åka 9 mil denna dag. Vi visste inte riktigt var vi skulle bo, eftersom Wellness Paradies inte hade något wifi (eller hjälpsam personal).

Vi stannade efter tre mil i Neustadt. Medan maten tillagades gick Joel och Kaj ut på byn och wifi-pejlade med iphonesen. I en gränd fick de napp och kunde meddela er bloggläsare att vi lever.

Efter Neustadt fortsatte vi söderut och blev stoppade av en trio seniorer som ville hjälpa oss. De rekommenderade varmt att ta cykelväg R2, vilken var ”wunderbar” och ”underschön”. Gubben som sa detta måste ha varit militär för vägen gick tvärs över ett avspärrat militärområde och oron för att falla för NATO-eld var stor.

Vi kom i alla fall ut helskinnade och hamnade till slut i en by där vi sökte från spöregnet på glassbaren Capri. Där bjöds det på varsin våffla och stor trevnad innan det var dags att dra vidare.

Google Maps visade vägen längs en bilväg mot Grünberg, men vi ville hellre ta en cykelväg 19 km (samma sträcka) genom skogen. Vi hittade där cykelvägen R6 som inte var någon lek, men faktiskt bra och fin (mera upp och ned. Mera lera och motvind).

När vi till slut kom fram till Wölfenheim var det inte bara straffläggning i VM-finalen. Vi hade också passerat halva totalsträckan Malmö – München. Vi tog tre öl på det.

RunKeeper höll som vanligt koll på oss.

Vi började lördagen med tunga huvuden efter en perfekt utekväll i Göttingen. Vi kom av olika anledningar iväg först vid 11.00 och hade de första timmarna ganska ont i huvudet. Men vatten, proteinsnacks och kraftig ansträngning tog bort det ganska snabbt. Solen lyste och motvinden var som bortblåst. Vägen från Göttingen söderut började med en 2 km lång uppförsbacke i 10% lutning som nästan tog knäcken på oss. Men vi tog oss upp, ut och förbi. Och snart kom belöningen. In i en skog i det vidunderligt vackra Naturpark Hannoverch Münden med riktigt gammal skog, mystisk grönskande undervegetation. På vägen perfekt asfalt och som grädde på moset 12-18% lutning nedåt. Vi förstod att vi lämnat det platta norra Tyskland bakom oss och att det här nog skulle komma att bli melodin framåt.

När vi rullat ur den magiska skogen stannade vi vid ett Lidl och gick in och handlade lunch. Det blev trekantsmackor och sallad och till detta drack vi typ kaffe.

mysigt lunchställe utanför Lidl

typ kaffe (kolla noga på loggan)

Fulla av energi och självförtroende gav vi oss uppåt från dalen igen. Google Maps som visat sig så bra hittills bestämde dock en extrem väg. Vi kom in i ännu ett friluftsområde där lutningen var så brant att vi tvingades dra cyklarna uppåt i ca 25 minuter. Solen sken och det var varmt. Väl uppe för backen fick vi hybris och bestämde oss för att lämna Google Maps (ta en genväg) för en stund och hamnade i denna djungel:

Väl genom detta med benen stungna av brännässlor gick det nedför igen. Fort som tusan. Så fort att Jonas bakdäck fick punktering i ett gupp. Vi bestämde oss för att fika vid backens slut och lämpligtvis fanns där ett fik som serverade banana split i formen av spagetti (fast det var bara glass)

Solen lyste, klockan var runt fem och alla tyckte att det här var den bästa dagen hittills. Nu skulle vi bara cykla 5 mil till och helst vara framme innan sju för att undvika en utskällning av den barske hotellägaren på hotellet i am Silbersee. Vi kom, efter ännu en punktering på Kajs cykel, uppdelning i två team och räjsercykling i två mil, fram 22:40 och 23:10. Restaurangen var stängd och vi fick äta nötter till kvällsmat. Bästa dagen hittills tyckte alla trots att den slutade hungrigt. En annan jobbig sak var att de inte hade wifi (och därför kom inte det här inlägget förrän nu).

Kolla in sträckan på RunKeeper.

Vi förberedde oss ju som sagt mycket noga inför den här resan genom att köpa riktigt bra cykelkartor. Problemet var ju att vi under vår första övernattning glömde de resterande fyra kartorna över Tyskland.

Vi bestämde oss för att så snart som möjligt köpa nya kartor. Men också att tills dess att vi hittat en butik som säljer cykelkartor ladda in väganvisningen i Google Maps på våra telefoner. Vi valde att telefonen skulle visa den närmaste gångvägen (cykel finns inte som val), var vi är på kartan samt i vilken riktning vi färdas – allt via gratis triangulering/A-GPS.

Och förutom att Google Maps inte tar hänsyn till höjdskillnader (vilket vi fått sota för) eller typ av underlag (lera, grus, asfalt etc) så har det fungerat bättre än analoga kartor. Så nu köper vi inga.

Några verk i fotoserien ”En Kväll i Göttingen”. Först har vi ”Studie med Goths” och därefter ”Lejonet och Gripen”. Vilken gillar ni bäst?

vi poserar med våra vänner med mörka själar utanför gothklubben

landskreis Gozlars vapen i original

en blek kopia av vapnet ovan

Igår cyklade vi mycket brant uppåt och mycket brant nedåt. Det kommer vi berätta om mer sen. Nu ville vi mest signalera att vi lever.

Jag har cyklat med dessa fram tills nu.

Pumakängor från 2003, nu tar vi farväl. Packningen minskar.