Härmed utlyser Malmö-Münchengänget en tävling. Tävlingen går ut på att gissa samtliga av de fem deltagarnas individuella viktminskning vid målgång i München. I profilerna till höger kan ni se våra ingångsvikter. Alla tävlingsbidrag lämnas som kommentarer till detta inlägg. Tävlingen är öppen fram till slutsignalen för vm-semifinalen mellan Sverige och Japan på onsdag. Bidrag som lämnas efter slutsignalen är inte giltiga. Priset är något grymt fint från München och skulle kunna vara värt hur mycket som helst. Som vägledning lämnas nedan cykelsällskapets egna viktmål med resan.

Mål

Jonas: minska 3 kg
Joel: minska 5 kg
Kaj: minska 6 kg
Johan: minska 3,5 kg
Erik: hålla samma vikt

Hela cykelsällskapet möttes (äntligen!) upp vid nybyggda station Triangeln för att laga cyklar och peppa för vad som komma skall. Här är en bild på den futuristiska glasbollen som är stationens södra entré.

Vi gick och tog den obligatoriska dubbla falafeln på No.1.

Där kom Ellen och Sirius och mötte upp.

Och vi fick en teckning som Sirius hade gjort.

Nu sitter vi och dricker kaffe i en park (med stationen i bakgrunden).

Malmö – där livet är en semester.

PS. Jag (Joel) har lämnat in min cykel på service. Ny styraxel 100 kr + nya bromsklossar 270 kr + service av allt annat 250 kr = totalt 400 kr. I Malmö är allting billigare.

Framme på Sturup går vi ut från flygplatsen och bort 800 m till närmaste mack för att skruva ihop cyklarna och pumpa däcken. Det finns en bilventilspump och Joel är mycket nöjd. Dock finns ingen cykelpump till vanlig cykelventil (de säljer inga heller) och i kombination med att Jonas och Kaj inte har med sig någon cykelpump själva så står vi något handfallna för ett ögonblick. Vi resonerar ifall Joel ska cykla till nästa mack och köpa en pump (något chansartat) tills vi upptäcker att Joels styre inte går att skruva fast i rätt läge igen. Strandsatta på Sturup alltså.

Vi går tillbaka till flygplatsen där vi träffar Manouchehr Eslami som kör taxi för Helsingborg Sverigetaxi. Han hjälper oss att skruva isär cyklarna, trycka in dem i stortaxin, och för det facila priset av 565 kr kör han oss till Möllevångstorget.

Action redan! Men det kôster å va på tôpp!

Eller ”kör, mot Sherwoodskogen!”
Vad Lille John egentligen skriker i det tecknade Robin Hood-klippet på Kalle Ankas jul debatterades flitigt på min mellanstadieskola. Oavsett vad som är rätt så är det nu ungefär vad vi vill utbrista när vi har checkat in oss på flyget, vi tre som följer tidsschemat (och inte tjuvstartar).

Vi sitter och dricker kaffe på Arlanda och ser fram emot att träffa Erik och Johan över en falafel i Malmö på en sen lunch.

Färjan till Lübeck går 22:00 ikväll så dagen kommer gå åt att köpa kompletterande materiel, kartstudier, träffa vänner men också åt att kolla in infrastrukturprojektet Citytunneln som blev klart före jul, i tid och under budget. Imponerande!

Jag har, ända sedan jag och lillbrorsan cyklade till Hultsfred 2001, tyckt att den här formen av cykelsemester är bäst. Inga tält, inga trangiakök, inga sovsäckar och ingen torkad vegfärs. Västvärlden är ju full av service, så varför inte utnyttja den? När norrmän går på fjällvandring har de en liten ryggsäck och tar in på hytte där de köper maten och sover i sängar. Svenskar tar med sig tält och jätteryggsäck upp på fjället. Jag kör med norsk cyklingsfilosofi så har jag gått in för att ha så lite packning som möjligt.

Resten ev cykelsällskapet har köpt cykelväskor, men jag kör mer hardcore med en liten ryggsäck där allt för resan ska få plats. Så vad är det jag har med mig?

Jag har samlat allt här på köksbordet och det är det här som behövs för 14 dagars cykelresa enligt mig:

Kläder
1 par vadderade cykelbyxor
3 par kalsonger
5 par strumpor
1 linne
3 t-shirts
1 par jeans
1 par shorts
1 vind-/regnjacka
1 par vattentäta damasker
1 par cykelhandskar
1 hjälm
*Edit*
1 par badbyxor
1 handduk

”Necessärt”
14 par endagslinser
glasögonfodral
schampoo (liten flaska)
tandborste
tandtråd
solskyddskräm faktor 30
deoderant
Helosansalva

Verktyg/prylar
1 kompaktkamera
1 kameraladdare
1 Iphone
1 cykelpump
1 pass
1 punkteringskit
1 liten skiftnyckel
handtvättmedel Y3
bankdosa
plånbok med kort i

Ja, de var allt. Och när jag packat ihop allt i min väska så ser det ut så här:

Stabilt va? När vi kommer ner till München så kommer ju min kära hustru att möta upp oss där. Då kommer hon att ta med lite mer kläder till mig, hoppas jag.

Dagen D-1!

Om allt funkar som det ska har jag tänkt att vi ska kunna dela med oss av exakt var vi befinner oss, hur lång sträcka vi cyklat, hur lång tid det har tagit och också bjuda på kartor som visar vår frammarsch i Tyskland.

För att få till detta har jag skaffat ett konto hos RunKeeper. En app på mobilen samlar in data medan vi cyklar och synkar med profilen när vi har wifi. Det ska funka att lägga in kartorna från RunKeeper här på bloggen också så det kommer vi givetvis att fixa om vi kan.

En av sakerna jag är lite osäker på är hur mycket batteri det drar att ha RunKeeper-appen igång i bakgrunden på en iPhone 4, kanske någon läsare vet hur det ligger till med detta?

När jag väl fick ordning på datumet, gick resten som en dans.
Märsta station-Terminal 4 cyklades på 33 minuter i lugnt tempo. Går bussar också, så SL tar en hela vägen ut. Smidigt!

Vid incheckningen penslades min cykel ”Terva Dos” upp av en i personalen. Det skulle sniffas, så att vi skulle slippa pula cykeln genom röntgen.

Pedaler placerades i medhavd påse (tack Erik).

Nu sitter jag och idol-Sibel(?) Och väntar på avgång.

Inte nog med att jag startade innan majoriteten av Cykelsällskapet, jag startade även ett helt dygn tidigare än mig själv! Hur går detta till, kanske ni frågar er? Ja, det är sannerligen inte vem som helst förunnat att lyckas med en sådan bedrift.
Planen var att åka före till Malmö för att hälsa på min gode vän Fredrik Jern med fru Hanna. Eftersom hon är i grossess med beräknat datum 14e juli, bestämde vi att ett dygn var en lagom vistelse. Min hjärna registrerade dock inte denna ändring utan behöll ursprungslördagen i minnet.

Men inget ont som inte för någonting gott med sig. Jag har nu testat en alternativ färdväg till Arlanda där cykling knappa 7km till Märsta pendeltågsstation ingick. Trivsamt, förutom att det inte riktigt kändes som cykelväg första biten ut från terminalen. Blir nog samma sträcka imorgon.

Nackdelen med en blogg är att betydligt fler får ta del av detta klåparmässiga tilltag, men ger man sig in i bloggandet… Jag är själv inte sen att uppmärksamma andras tillkortakommanden, så detta får ses som ett studiebesök på ”den andra sidan”. Kan vara nyttigt, vad vet jag?