För att ta reda på vilket som är det bästa sättet att slösa tid cyklade Joel, Jonas och Johan lite snabbare än prospects idag. Testsugen som vanligt skaffade Kaj sig en punktering.

Eftersom vi andra låg före på vägen missade vi att Kaj och Erik stannat så vi körde på ett tag. När vi upptäckt att vi tappat prospects stannade vi och informerade oss via sms. Under tiden vi väntade instruerade Johan i hur man utövar KAT-metoden.

Johan förklarar: KAT står för kontraktion, avslappning, töjning. Då en muskel precis har varit anspänd så blir avslappningen större. Muskeln antas då vara mer töjbar. Egentligen borde metoden heta TKA eftersom den sker i ordningen T, K, A. Man börjar alltså först med att töja statiskt i muskelns ytterläge i 15 sekunder (T), därefter kontrahera (spänna) muskeln i samma ytterläge som man har töjt i med statiskt motstånd i 15 sekunder (K) och till sist avslappning av muskeln i 15 sekunder (A). Detta upprepas minst tre gånger om utan vila. Efter vilan är det lämpligt att upprepa proceduren en till två gånger. När man kontraherar i ytterläget, känner senspolen av att det innebär en stor risk att kontrahera en så stor kraft (pga. av motståndet) och skyddar då muskeln genom självhämning, dvs. genom att låta muskeln slappna av. På så vis kan man nå ett större rörelseutslag än vid vanlig stretching. KAT-metoden är enklast att genomföra två och två, men vid många övningar kan man utföra KAT-metoden genom att utgöra det statiska motståndet själv. KAT-metoden har visat sig vara den mest effektiva rörlighetsträningsmetoden. Negativt med metoden är att den frambringar smärta.

I alla fall… Det gick ganska snabbt att KAT-stretcha så vi hann även fika innan Kaj och Erik dök upp. Vi gissar att fikandet bidrog till att KAT-metoden efter omröstning icke oväntat vann över punktering.

Nu har vi ätit frukost och det är dags att ge sig iväg. Vi planerar att cykla till Gifhorn, cirka 9 mil söderut, för att hinna i tid till att se VM-semifinalen ikväll 20:45.

Vi behöver dock er hjälp! Den som känner för det får gärna hitta ett så billigt boende åt oss som möjligt i Gifhorn med omnejd (vandrarhem, campingstuga, billigt hotell) och lämna info om stället i kommentarsfältet. Just nu har vi ingenstans att bo inatt nämligen…

Ja, igår cyklade vi alltså 11,3 mil från Travemünde till Lüneburg. Eftersom vi redan beskrivit sträckan fram till Lübeck så kommer här lite bilder från resten av gårdagen.

Cykeltur ungefär fyra mil vid stranden av Elbe-Lübeck-kanalen.

en av många vackra byggnationer längs kanalen.

Tillslut korsade vi Elbe.

Och äntligen kom vi fram till vackra Lüneburg.

Nu är vi framme i Lübeck! Har ätit frukost och lyckats hitta wifi! Nu cyklar vi vidare mot Lüneburg och planerar att kunna luncha i Ratzeburg. Solen skiner, vi har smort in oss. Med solkräm. Och Jukon-salva (där solen inte skiner.

Klockan 06:00 imorse väcktes vi av båtradion som talade om att vi om en timme (!) skulle lägga till i Travemünde. Och att affären var öppen. Och att restaurangen var öppen. Ackompanjerat av säl- och apljud och bildskrotsambiens talade den barska rösten om för oss i cirka 20 minuter att det var dags att gå upp .

Nere på bildäck mötte vi vår 60-åriga kompis Wolfgang, som cyklat från Nordkap genom Norge och Sverige. Vi landsteg tillsammans och Wolfgang hjälpte oss att tolka vår tyska cykelkarta. Sedan skildes våra vägar åt för denna gång.

Vi cyklade nämligen fel direkt. Och igen och igen. Förhoppningsvis kan vi visa vår något krokiga väg till Lübeck med hjälp av Eriks RunKeeper senare. Tills dess får ni hålla till godo med följande film:

Hela cykelsällskapet möttes (äntligen!) upp vid nybyggda station Triangeln för att laga cyklar och peppa för vad som komma skall. Här är en bild på den futuristiska glasbollen som är stationens södra entré.

Vi gick och tog den obligatoriska dubbla falafeln på No.1.

Där kom Ellen och Sirius och mötte upp.

Och vi fick en teckning som Sirius hade gjort.

Nu sitter vi och dricker kaffe i en park (med stationen i bakgrunden).

Malmö – där livet är en semester.

PS. Jag (Joel) har lämnat in min cykel på service. Ny styraxel 100 kr + nya bromsklossar 270 kr + service av allt annat 250 kr = totalt 400 kr. I Malmö är allting billigare.

Framme på Sturup går vi ut från flygplatsen och bort 800 m till närmaste mack för att skruva ihop cyklarna och pumpa däcken. Det finns en bilventilspump och Joel är mycket nöjd. Dock finns ingen cykelpump till vanlig cykelventil (de säljer inga heller) och i kombination med att Jonas och Kaj inte har med sig någon cykelpump själva så står vi något handfallna för ett ögonblick. Vi resonerar ifall Joel ska cykla till nästa mack och köpa en pump (något chansartat) tills vi upptäcker att Joels styre inte går att skruva fast i rätt läge igen. Strandsatta på Sturup alltså.

Vi går tillbaka till flygplatsen där vi träffar Manouchehr Eslami som kör taxi för Helsingborg Sverigetaxi. Han hjälper oss att skruva isär cyklarna, trycka in dem i stortaxin, och för det facila priset av 565 kr kör han oss till Möllevångstorget.

Action redan! Men det kôster å va på tôpp!

Eller ”kör, mot Sherwoodskogen!”
Vad Lille John egentligen skriker i det tecknade Robin Hood-klippet på Kalle Ankas jul debatterades flitigt på min mellanstadieskola. Oavsett vad som är rätt så är det nu ungefär vad vi vill utbrista när vi har checkat in oss på flyget, vi tre som följer tidsschemat (och inte tjuvstartar).

Vi sitter och dricker kaffe på Arlanda och ser fram emot att träffa Erik och Johan över en falafel i Malmö på en sen lunch.

Färjan till Lübeck går 22:00 ikväll så dagen kommer gå åt att köpa kompletterande materiel, kartstudier, träffa vänner men också åt att kolla in infrastrukturprojektet Citytunneln som blev klart före jul, i tid och under budget. Imponerande!

Jag har, ända sedan jag och lillbrorsan cyklade till Hultsfred 2001, tyckt att den här formen av cykelsemester är bäst. Inga tält, inga trangiakök, inga sovsäckar och ingen torkad vegfärs. Västvärlden är ju full av service, så varför inte utnyttja den? När norrmän går på fjällvandring har de en liten ryggsäck och tar in på hytte där de köper maten och sover i sängar. Svenskar tar med sig tält och jätteryggsäck upp på fjället. Jag kör med norsk cyklingsfilosofi så har jag gått in för att ha så lite packning som möjligt.

Resten ev cykelsällskapet har köpt cykelväskor, men jag kör mer hardcore med en liten ryggsäck där allt för resan ska få plats. Så vad är det jag har med mig?

Jag har samlat allt här på köksbordet och det är det här som behövs för 14 dagars cykelresa enligt mig:

Kläder
1 par vadderade cykelbyxor
3 par kalsonger
5 par strumpor
1 linne
3 t-shirts
1 par jeans
1 par shorts
1 vind-/regnjacka
1 par vattentäta damasker
1 par cykelhandskar
1 hjälm
*Edit*
1 par badbyxor
1 handduk

”Necessärt”
14 par endagslinser
glasögonfodral
schampoo (liten flaska)
tandborste
tandtråd
solskyddskräm faktor 30
deoderant
Helosansalva

Verktyg/prylar
1 kompaktkamera
1 kameraladdare
1 Iphone
1 cykelpump
1 pass
1 punkteringskit
1 liten skiftnyckel
handtvättmedel Y3
bankdosa
plånbok med kort i

Ja, de var allt. Och när jag packat ihop allt i min väska så ser det ut så här:

Stabilt va? När vi kommer ner till München så kommer ju min kära hustru att möta upp oss där. Då kommer hon att ta med lite mer kläder till mig, hoppas jag.

Idag har Joel varit på Kartbutiken på Vasagatan 16 i Stockholm och inhandlat kartorna här ovanför. Vi hoppas med hjälp av dessa hitta den finaste vägen från Lübeck till München.